• SE categories
  • Artiklar
  • 2018-09-01

Vattentornets grund

100 års erfarenhet av vattenanläggningar.

Hiekkaharju
Hiekkaharju

100 års erfarenhet av vattenanläggningar

- Den massiva grunden för Sandkulla vattentorn

Nästan allt byggande inleds med grundläggning. Grunden bildar den botten för byggnaden eller konstruktionen som bär upp konstruktionens vikt och överför den till marken. Grunden är konstruktionens viktigaste del och den ska göras omsorgsfullt för att man ska kunna undvika problem senare. Innan man börjar bygga är det skäl att undersöka marken under grunden mycket omsorgsfullt, till exempel med hjälp av borrningsprov. När man vet vilket typ av mark grunden kommer att byggas på, kan man välja en lämplig metod.

De vanligaste metoderna är, plattgrundläggning, betonggrundläggning och pålgrundläggning. Grunden för Sandkulla vattentorn är av typen betonggrundläggning, men i detta fall är termen massiv betonggrundläggning mer beskrivande. Tornets fundament har nämligen en diameter på 26 meter. Den består av en cirkelformad platta gjuten av betong och som är fyra meter tjock. Över 2 000 kubikmeter betong gick åt för att gjuta plattan, vilket motsvarar cirka 290 lass med betongbil. Gjutningen pågick oavbrutet i nästan två dygn. Detta eftersom man kunde gjuta cirka 50 kubikmeter betong i timmen med hjälp av två pumpbilar.

”I vattentorn finns vattenmassan högt uppe i tornet. Om grunden skulle vara mycket svag skulle tornet välta. Med en stor massa strävar vi efter att stabilisera tornet. Detta för att göra konstruktionen stabil”, berättar Vesa Helkiö från YIT, arbetschef för Sandkulla vattentorn. Betonggrundläggningen för Sandkulla vattentorn är en av de största i sin serie. Heikiö gissar att en lika stor ”betongklump” som betonggrundläggningen för Sandkulla vattentorn inte tidigare har gjutits i Finland.

Innan man började bygga formen för betonggrundläggningen och själva gjutningsarbetet formades marken och bärkraften säkerställdes med hjälp av djuppackning. Det betyder, som namnet anger, att marken packas för att man ska få bort allt ”det lösa” från jordlagret. På så sätt undviker man en sättning av grunden och därmed av hela konstruktionen. Man kan därigenom spara på byggkostnaderna eftersom man inte behöver en dyrare pålgrundläggning.  I Finland genomförs en djuppackning vanligtvis med en metod där man fäller en metallvikt på flera ton mot marken.

Innan den massiva plattan av betong göts, göt man en tunn bottenplatta av betong. Detta utifrån formen som den egentliga massiva plattan byggdes på. Inne i formen genomfördes en kraftig armering med över 200 ton stål.

Vinterförhållanden måste beaktas vid betongarbeten

Att gjuta betong på vintern är en alldeles egen konstart som kräver omsorgsfull förhandsplanering och beaktande av de rådande omständigheterna.
”Före gjutningen ska till exempel armeringen och gjutgrunden värmas upp till minst +5 grader. Detta för att betongens härdning inte ska störas”, berättar ansvarige arbetsledaren Aki Ylänne från YIT.

Med hjälp av olika tillsatsämnen, till exempel accelererande tillsatsmedel, kan betong härdas även vid minusgrader. Under härdningen utvecklar betongen värme. Vid en så massiv gjutning som den här, är värmehanteringen viktig även vid minusgrader. Till följd av den kemiska reaktionen mellan vatten och cement kan betongmassan utveckla kraftigt med värme. Detta kan i sin tur göra att den spricker och då är hela grundläggningen förstörd.

”Temperaturskillnaden mellan betongplattans mitt och yttre kant får inte bli för stor. Detta förhindras genom att isolera formens yttre kant och kyla ner betongplattans mitt med separat rördragning”, berättar Ylänne.

Även betongmassans ”recept” kan inverka på hur mycket värme den utvecklar under härdningen. ”Planeraren och entreprenören beslutar tillsammans hurudan betong man ska beställa från fabriken”, berättar Helkiö.
Enligt Ylänne är valet av rätt betongmassa särskilt viktigt under vinterförhållanden.  Till byggarbetsplatsen i Sandkulla transporterades betongmassan från Tusby betongstation. Efter att grunden hade gjutits täcktes betongklumpen på 2 000 kubikmeter och det omgivande området med jordmassor.

”När de omgivande förhållandena är de rätta uppnår betongen den nödvändiga hållfastheten efter 28 dygn. Även om det har sagts att härdningen aldrig upphör. Detta påstående har nog omkullkastats senare”, säger Helkiö.

Vattentornen fungerar som vattenreservoarer och sköter om en utjämning av trycket

Vattentornen lagrar vatten för konsumtionstoppar och störningssituationer. De upprätthåller även ett jämnt vattentryck i vattennätet. Inom Vanda används sammanlagt fyra vattentorn: i Håkansböle, Sandkulla, Korso och Myrbacka.

Det vattentorn i Sandkulla (även känt som Tusby vattentorn) står mitt emot det nya tornet på andra sidan vägen. Avsikten är att riva det gamla tornet som byggdes år 1962 och byggdes ut 1976-77. Detta efter att det nya tornet står färdigt under våren 2019.

Över hundra års erfarenhet av byggande av vattenanläggningar

YIT:s historia inleddes år 1912 när det svenska företaget Allmänna Ingeniörsbyrån (AIB) öppnade ett kontor i Helsingfors. År 1920 grundade finländska affärsmän ett företag som en fortsättning på detta kontor. Nämligen Yleinen Insinööritoimisto Oy, som idag är mera känt under namnet YIT.

Byggande av vattenprojekt, särskilt vattentorn, har redan från början utgjort vår specialkompetens. I april 1912 lyckades Allmänna Ingeniörsbyrån få sitt första arbete i Finland. Arbetet innebar byggandet av ett vattentorn i Borgå. Vattentornet, som färdigställdes enligt tidtabell, stod färdigt redan i november samma år. Vattentornet i Borgå blev dock det enda som AIB byggde i Finland. Detta eftersom första världskriget satte ekonomin på is för en lång tid framöver. Efter kriget etablerades byggandet av vattenanläggningar som YIT:s affärsområde. På 1920–30-talet byggde vi vattenförsörjningsanläggningar i bland annat Jakobstad, Ekenäs och Björneborg. Vi har även byggt vattenförsörjningsanläggningar utomlands, till exempel i Irak, Jordanien och Saudiarabien.

Fram till idag har vi redan byggt sammanlagt 117 vattentorn, till exempel på Drumsö i Helsingfors (1956). I Karhula (1961) och i S:t Karins (1974). Under toppåret 1977 byggde vi till och med fyra vattentorn. På 2000-talet har vi byggt vattentorn i bland annat Kervo (2007), Jyväskylä (2014) och Vittis (2015). För närvarande bygger vi vattentorn i Brahestad och Sandkulla i Vanda. Detta kommer att vara vårt 119:e vattentorn när det står färdigt våren 2019.

Fakta

  • Nuvarande Sandkulla vattentorn är byggt år 1962 och utbyggt 1976-1977
  • Byggandet av det nya tornet inleddes på hösten 2017 och är avsett att stå färdigt på våren 2019
  • I HRM:s utredningar konstaterades att det nuvarande tornets konstruktion och skick inte klarar av trygg vattenförsörjning i östra Vanda. Detta på grund av att antalet invånare ökar. En sanering av tornet ansågs inte funktionellt eller ekonomiskt ändamålsenlig.
  • Utgående från utredningen beslöt HRM låta bygga ett helt nytt vattentorn
  • Det nuvarande vattentornet kommer att rivas när det nya står färdigt